Hejhej ;-)

Nu har jag jobbat på nyhetstecken nästan hela sommaren och fortsätter till den 11e augusti. Med uppehåll på två dagar.
Allt har gått fantastiskt bra och jag har fått jobba med jätteduktiga och snälla människor :-D! Jag önskar att jag kunde få fortsätta jobba där för allltid för jag trivs så bra :-) 

Jag trodde aldrig att det skulle kännas såhär bra som det gör och jag trodde definitivt inte att jag skulle komma så nära mina kollegor som jag har gjort :-) jag har inte känt någon gång att jag har tröttnat på jobbet, det har liksom flutit på så bra att jag nu känner mig väldigt vemodig över att sluta jobba.

Nu vet jag inte om jag kommer att få hoppa in o jobba någon dag nu i höst, men om det blir så skulle jag bli jätteglad!


Detta är bara några av det härliga gäng jag har fått jobba med i sommar. Tack så mycket för att jag får jobba med er :-D!!

Caroline

SVT,
Det konstiga med de flesta saker är att det verkar som att det går i cirklar, cirklar som är väldigt svåra att komma ur. En rondell som aldrig tar slut, eller en karusell som aldrig stannar...
 
 
 

När du studerar så vill du skaffa ett jobb
 
När du jobbar vill du fortsätta studera 
 
När du har ätit vill du sova
 
När du sovit vill du äta
 
När du har gråtit vill du vara glad och skratta
 
Men vill man verkligen bli ledsen och gråta när man är glad?
 
Jag tror att vi lever i någon slags värld där allting hänger ihop.
 
Någon dör, någon föds
 
Något slängs, något tillverkas
 
Någon blir kär, någon blir sårad
 
Någon blir mobbad, någon mår bra.
 
Sedan ändras riktingen tillbaka igen.
 
Vi är liksom aldrig i samma våglängd. Hur mycket vi än vill stanna kvar på samma ställe för evigt, så roterar jorden och allting annat roterar på samma gång. Livet här på jorden är som en resa som aldrig tar slut, en marry-go-round, en rockring eller en snurra.
 
Men ibland stannar man upp och inser att livet fortsätter ändå, även om du inte fortsätter med det. Så hur vi än tänker så roterar allting, som i oändlighet. tar det någonsin slut? undrar man, och om det gör det någon gång, finns det inget mer där, är det bara stop, svart och ingen röresle? börjar vi sväva omkring då, som i rymden?
 
Är det meningen att vårat liv ska rotera utan att vi är med på det?
 
Allt som händer utan vår kontroll, är något som vi bara måste stå ut med, för att det är en del av vår oändliga resa? eller är det där för att vi på vägen ska lära oss nya saker hela tiden?
 
Om det går runt, så borde det vara åt olika riktningar, så att de fattiga får bli rika ett tag och de rika får bli fattiga, så att mobbaren får bli mobboffer och mobboffret får bli mobbare, så att man får känna hur det känns?
 
Om livet går runt i samma riktning, i samma spår för att alltid hitta tillbaks tilll samma roliga stunder, dåliga stunder och sköna stunder? Vad är det då vi lär oss av det?
 
Och hur bryter man cirkeln? om det ens går, hur långt kan man gå innan världen blir annorlunda?
 
Vi lever i en roterande cirkel, det vi en gång gjort, kommer tillbaka och historia upprepar sig... allt är som en enda sång på repeat som inte kan stängas av. 
 
Vad gör man om man står där igen och känner att du inte kan gå vidare, följa med cirkeln igen? Kan man stanna kvar en stund, eller måsta man förr eller senare följa med dragningskraften?
 
filosofi, infinity, oändligheten,